Makthunden

Fallet Putin och den finländska polisens hemliga register kan kanske jämföras med att utrikesminister Rudolf Holsti 1937 tvingades avgå och  K-A. Fagerholm 1936 dömdes till böter, båda för att de missfirmat Adolf Hitler.

Det allvarliga i fallet är kanske inte att en främmande stats överhuvud kränkts. Mera oroväckande är att vem som helst tydligen kan hamna i polisens register. Därför vore det hälsosamt om också riksdagsledamöterna skulle väckas till insikt om problemet, då en lag som utvidgar polisens befogenheter att registrera människor just nu är under behandling i riksdagen.

Lagändringen gäller bland annat så kallade observationsuppgifter om personer, ”som utifrån omsträndigheterna eller en persons hotelser eller uppträdande i övrigt med fog kan bedömas ha samband med brottslig verksamhet”. Också personer som inte begått något brott kan alltså registreras.

Då ärendet remitterades till förvaltningsutskottet förekom ingen debatt. Och grundlagsutskottet har konstaterat att lagen kan godkännas med enkel majoritet.

 Hur bedömer man då om en person i framtiden kan tänkas begå ett brott? Jag kan inte låta bli att citera min egen bok (Barrikadimaisteri. 2013), där jag kort refererar riksdagsdebatten på 1960-talet om den lag som avskaffade nöjesförbudet på bönlördagar. Ingen hade något att invända mot att nöjesförbudet avskaffades. Däremot uppstod en häftig debatt om att ordningsmännen vid nöjestillställningar skulle ges rätt att avlägsna personer, som ”på grund av sina levnadsvanor eller annars kunde tänkas begå brott, äventyra säkerheten eller förorsaka oordning”.

Riksdagsledamoten och prästen Jouni Apajalahti (Saml) menade att det kan leda till att någon ordningsman som på fritiden fördjupat sig i Cesare Lombrosos teorier om sambandet mellan kroppsliga egenheter och brottslighet kan börja mäta skallarna på de ungdomar som kommer till nöjestillställningarna och därav dra slutsatser om brottsliga böjelser. Riksdagen godkände dock regeringens förslag i frågan, vilket visar att regeringspartiernas riksdagsledamöter redan då okritiskt godkände vad regeringen föreslagit.

missfirmelse, personregister