Makthunden

EU-kommissionärerna borde kanske väljas bland Europaparlamentets medlemmar, framkastade Helsingin Sanomat i en ledare nyligen(1.6) utan att direkt ta ställning. Tanken motiverades med att det skulle stärka kommissionens politiska karaktär, framhäva de parlamentariska dragen i unionens beslutsfattande och kanske öka medborgarnas intresse för EU-valen. Argumenten övertygar inte.

Tidningen nämnde att SDP:s ordförande Jutta Urpilainen och gröna ministern Heidi Hautala framfört förslaget och att de också stött ett förslag om att de största europeiska partigrupperna borde lansera egna kandidater för posten som kommissionens ordförande. Men tidningen noterar inte – och såvitt jag sett inga andra finländska medier heller – att några partier redan har beslutat om saken inför nästa års EU-val.

Socialdemokraternas europeiska parti PES ordnar sålunda primärval om sin kandidat, varefter man ordnar en extra kongress, som slår fast kandidaten i början av nästa år. De gröna har beslutat ordna ett on line-primärval om sin kandidat, öppet för alla som fyllt 16 år, alltså även för icke-partimedlemmar. Det största partiet Europeiska folkpartiet EPP, som företräder de konservativa och kristdemokraterna, samt liberalerna (ALDE) kommer sannolikt också att presentera egna kandidater för ordförandeposten.

Flera namn har nämnts som eventuella socialistiska kandidater: EU-parlamentets talman tysken Martin Schultz, danska statsministern Helle Thorning-Schmidt, franske WTO-chefen Pascal Lamy, Hollands utrikesminister Frans Timmermans och Spaniens förre premiärminister José Luis Zapatero.

Möjliga EPP-kandidater är polska premiärministern Donald Tusk, Luxemburgs nuvarande kommissionär Viviane Reding, Litauens president Dalia Grybauskaité och den nuvarande kommissionsordföranden José Manuel Barroso. Också Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och hans finländska kollega Jyrki Katainen har nämnts, men de har knappast några chanser.

Eftersom varken EPP eller PES väntas få egen majoritet – tvärtom ser båda ut att förlora mandat – kan en kompromisskandidat från något annat parti komma i fråga, från ALDE (till exempel förre belgiske premiärministern Guy Verhofstadt, NATO:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen) eller de gröna.

Det är nytt att de europeiska partierna ställer upp ordförandekandidater inför EU-valet. En utgångspunkt är Lissabon-fördraget bestämmelse om att hänsyn skall tas till EU-parlamentsvalets resultat, då kommissionens ordförande väljs. Redan Maastrichtfördraget 1992 gav parlamentet makt vid valet av kommission.

Det betyder inte automatiskt att den största gruppens kandidat blir ordförande, även om det är sannolikt. I EU-parlamentet brukar det inte finnas några klara majoriteter. I beslutsfattandet fungerar snarare en informell ”stor koalition” mellan de konservativa, socialisterna och liberalerna.

EU-kommissionen, EU-val