Bjarne Nitovuori bloggar om politik

Okategoriserad

Fallet Arhinmäki

25 feb , 2014, 10.11 Bjarne Nitovuori

 

Varför frågar Helsingin Sanomat rättslärda om kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäkis (VF) beteende i Sotji?

Då man gör en moralisk och politisk fråga till en juridisk fråga fungerar det ofta så att vederbörande anses vara rentvådd om handlingen inte är olaglig. Då statsminister Anneli Jäätteenmäki (C) fick gå på grund av förlorat politiskt förtroende 2003 och sedan frikändes i en rättegång fanns det många – särskilt inom hennes egen parti – som ansåg att det var orätt att hon tvingades avgå. Det skulle inte förvåna om någon anser att Heidi Hautala (Grön) avgick utan orsak då justitiekansler Jaakko Jonkka senare konstaterade att hon inte brutit mot lagen. I båda fallen var avgången befogad.

Också i fallet Arhinmäki är det fråga om politik och moral, inte om juridik. Man kan anse att han borde avgå, men till skillnad från de två andra ovannämnda fallen är det närmast han själv och det egna partiet och den egna gruppen som skall dra slutsatserna. Anser Vänsterförbundet att partiet inte skadas med en sådan person som ordförande så borde ingen annan ha något att invända. I sista hand får väljarna dra slutsatserna.

Arhinmäkis beteende skall lyftas fram just för att han, hans parti och väljarna skall kunna dra sina slutsatser. Tidigare var det vanligare att ledande politiker uppträdde berusade  – tänk på till exempel Ahti Karjalainen, Väinö Leskinen – utan att medierna uppmärksammade det. I det avseendet har vi nu en sundare situation.

 

,

Om Bloggaren

Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
februari 2014
M T O T F L S
« jan   mar »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Kategorier

3 kommentarer

  1. Herbert Walther skriver:

    Bjarne Nitovuori har förstås rätt då han hävdar att det i fallet Arhinmäki uttryckligen är fråga om politik och moral, inte om juridik. Riksdagsmännen stiftar för all del lagar, av vilka den årliga budgeten är den viktigaste. Men de gör det inte som jurister utan som politiker, dvs. utövare av offentlig makt. Juristerna försöker sedan komma underfund med vad makten i fråga egentligen innebär. Sådär till vardags. Jag har förstått att juristerna förtjänar riktigt bra.

    Jag antar att det inte var för mina skattepengar som Arhinmäki utövade sin offentliga makt i Sotji, men han gjorde sig nog skyldig till en plump i protokollet då han pga. av en ordentlig baksmälla uteblev från ett planerat sammanträffande med värdlandets kollega. Programförändringar är hur vanliga som helst i dessa kretsar, men förändringens skäl kunde ha varit bättre vald.

    Ett av Arhinmäkis problem är, att han inför spelen gärna spelade rollen som spelens samvete, men det rollinnehavet slutade på ett minst sagt snöpligt sätt. Efter detta är det svårt att ta politikern Arhinmäki på allvar. Jag tycker nästan synd om Vänsterförbundet.

    Jag är av samma åsikt som Nitovuori: i fråga om politikernas offentliga uppträdande har vi en sundare situation än tidigare. Men det stör mig, att de som satts att bevaka politiken, gärna koncentrerar sig på moralen, medan politiken – statskonsten – tenderar att bli en sekundär fråga. Det är väl inte bara så, att medierna inte längre begriper sig på politik, men nog på allt som är wow. Detta framgick med största tydlighet under kravallerna i Kiev.

    Risken för att journalisterna gått och blivit moraltanter är överhängande.

  2. Bjarne Nitovuori skriver:

    Till detta har jag inte så mycket att tillägga. Jag är ense om att många journalister hellre ägnar sig åt moralen än politiken. Ett exempel är att det för en del tycks vara viktigare vad riksdagsledamöterna gör med sina mobiltelefoner i plenisalen än vilken politik de står för. I det sammanhanget måste jag också påpeka att även talman Eero Heinäluoma i onödigt hög grad blivit en moraltant i riksdagen.

  3. Hans Anas skriver:

    Paavo Arhinmäki är kultur- och idrottsminister, vi kan även säga att slocknande i samband med festande/firande är en del av den finländska kulturen.

    Vad förväntar sig medier/folk av en kulturminister framsprungen ur folkets djupa led?

    Väl i synnerhet om vederbörande dessutom är vänsterförbundare…..

Kommenteringen är stängd.