Finland kan avbryta sin vapenhandel med Israel bara genom ett ”utrikes- och säkerhetspolitiskt” beslut. Men om ett sådant beslut fattas kan försvarsminister Carl Haglund (SFP) hamna inför marknadsdomstolen. Så tolkar jag SFP-ordföranden Haglunds uttalande för Taloussanomat (5.8).
För några dagar sedan opponerade sig Haglund mot finansminister Antti Rinnes (SDP) budgetförslag och hävdade att regeringspartierna borde ha kommit överens om förslaget innan det presenterades. Det basförslag som finansministeriet presenterar för hela regeringens budgetmangling skall alltså före det vara godkänt av regeringspartierna. Vad har då budgetmanglingen för funktion?
I båda fallen är det fråga om ”Moment 22”. Termen härstammar från Joseph Hellers roman ”Catch 22” (1961), där stridsflygare funderar över hur man skall bli befriad från militärtjänst. Det enda sättet är att vara galen. Men om man anhåller om befrielse bevisar det att man inte är galen. Följaktligen avslås anhållan.
I fråga om vapenaffärerna med Israel säger Haglund att beredningen sker inom försvarsministeriet i en process som inte är politisk och som ministern inte deltar i. Det färdiga resultatet av processen föredras sedan för ministern. ”Jag skulle kunna hamna i marknadsdomstolen om jag i efterhand skulle ändra på besluten”. Samtidigt hävdar han att ingen anbudsgivare kan uteslutas på förhand. Både i början och i slutet av processen är det alltså olämpligt med politisk påverkan.Det förblir oklart om det i något skede av processen finns någon möjlighet att påverka den politiskt ifall man skulle anse att vapenaffärerna borde upphöra. Det är alldeles tydligt att Haglund anser att vapenhandeln bör fortsätta men han törs inte säga det rent ut.
På samma sätt kamouflerar Haglund sin politiska oenighet om substansen med Rinne genom att koncentrera sig på processen, dessutom på ett felaktigt sätt. Det är en normal politisk process att finansministeriet kommer med förslag som de övriga ministrarna sedan försöker ändra på.
En kommentar
Här bloggar
Bjarne Nitovuori är pensionerad Hbl-journalist. Var politisk journalist i drygt 20 år med några korta gästspel på ledarredaktionen. Har följt med politik ungefär sedan 13-års ålder då Kekkonen för första gången valdes till president 1956. Har numera en mer kritisk syn på politiken än som politisk journalist.
Bjarne, processen för budgeten är bara en del av min kritik och om du följer med vad jag sagt i media de senaste så hittar du flera substansfrågor som jag nämnt som inte för mig är politiskt acceptabla. Här ibland skattehöjningar och nedskärningar som explicit går mot det vi enades om i juni då regeringen ombildades. Det samma gäller hanteringen av trafikprojekten.
Vad Israel beträffar ville Taloussanomat tyvärr inte publicera mer än valda delar av det jag hade att säga. Mitt besked har varit att krisen sannolkkt påverkar ev framtida handel med Israel. Jag har också sagt att ifall vi avbryter handeln med Israel är det ett utrikespolitiskt beslut som hela statsledningen fattar tillsammans. Försvarsministeriet gör inte ensamt utrikes- och handelspolitiska bedömningar. Skulle utva fatta ett sådant beslut så bereds framtida upphandlingar enligt det.
Hälsar Calle